tristess

66,3 kg visade vågen i morse. Det spelar liksom ingen roll att det inte är fett som försvunnit, det är alltid lika underbart att gå ner 2 kg på ett dygn ändå. Man känner liksom att man är på väg åt rätt håll åtminstone.

Det svåraste för mig är att bara få dagarna att gå, det är så ofta jag äter av ren tristess. I går åkte jag in till skolan och pluggade en och en halv timme, och tog bussen som tar 40 minuter dit fast det går en annan som bara tar 20 minuter, bara för att fördriva tid. Eftermiddagarna är segast, en timme kan kännas som en hel dag. Det är nog det som är det värsta med att vara universitetsstudent, jag har så många lediga dagar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.