från havets djup

Jag är förlorad. Jag kan inte förklara, men det är precis så jag känner i dag. Att allt är kört. Ge aldrig upp, ge aldrig upp, ge för fan aldrig upp! Men just nu vill jag bara... ge upp. Dö. Åtminstone få sova bort det här helvetet. Sova bort vintern som förstör mig och allt jag byggt upp eller byggt ner eller fått eller förlorat.

Ingen kan rädda mig utom jag själv. Jag rotar frenetiskt i huvudet efter hjälp men hjälpcentrat tycks ha stängt av, tagit semester. Hejdå nu åker vi till Bahamas, kommer tillbaka i sommar. Klara dig själv bäst du kan under tiden.

Tack så jävla mycket. Bra, jag ska viga mitt liv åt att hjälpa andra men ge fan i att tro att jag kan hjälpa mig själv. Just ja, jag har ju ett eget fack, en egen fil. Ni är människor och vackra sådana också, men jag är inget annat än en hög med avfall. Gud skapade människan och av dess bajs skapade han Elayna.